Dokumentationsdilemma

Jag har jobbat som förskollärare i 13 år och har således jobbat med dokumentation i 13 år. Jag tycker det är en av de roligaste delarna med mitt yrke. Att dokumentera och tolka det barnen gör och säger. Men det är verkligen inte lätt. Det är kanske också därför jag tycker att det är så kul.

Under det här läsåret har jag funderat ganska mycket på dokumentation på vår avdelning och de två senaste veckorna har jag och min kollega diskuterat ämnet väldigt mycket.

Jag och min kollega vill inte slänga upp oreflekterat material på väggarna eller material som kanske inte visar verkligheten. Vi vill att det det som sitter på väggarna ska vara pedagogiska dokumentationer, alltså reflekterat material. Men resultatet har blivit att det knappt kommit upp någon dokumentation på väggarna alls och man kan tolka det som att vi inte gör något med barnen på dagarna. Vi har pedagogiska dokumentationer i våra datorer men vi har inte satt upp dem. Dels har vi haft massor av andra saker att rådda i (vi har gjort om allt på hela avdelningen kan man säga, från miljö till förhållningssätt) och dels så har vi sett hur det kan bli när man tror att man jobbar med pedagogisk dokumentation men i själva verket bara gör en massa ”hitte på” för att det ska SE fint ut. Vi vill kunna stå för det vi sätter upp på våra dokumentationsväggar, det är ytterst viktigt att det är en verklighet som visas upp och inte hur man tror att andra vill att det ska vara. Med detta i bagaget har vi tvärtom blivit hämmade och får som sagt knappt upp någonting. Inte för att vi inte har något att sätta upp utan för det har liksom blivit svårt att dokumentera för att vi har gått miste om reflektionerna tillsammans med barnen. När de inte får ta del av materialet vi samlat kring deras undersökande på avdelningen så stannar liksom hela processen upp och det blir svårt, om inte omöjligt, att ta sig vidare i den pedagogiska dokumentationsprocessen.

Därför har vi den här veckan tokdokumenterat och dessutom smält upp massa bilder på väggarna. Och jag vill verkligen säga att det har varit ett bra val. Barnen tittar på och pratar om bilderna. Det hjälper dem att komma ihåg vad de gjort tidigare och att fortsätta jobba. Och utifrån det har vi kunnat samla ännu mer material att ta med till reflektioner. Utan bilder på väggarna lever inte reflektionen tillsammans med barnen.

Så nu har vi plötsligt massor av mer material att ta med på reflektionen, utan barn, i morgon. Tänk vad bra och viktigt det är att tänka tillsammans!

Det som händer mellan barn och vuxna i milön

Ett litet tillägg eller förtydligande till gårdagens inlägg om förskolans läroplan

Jag skrev ett ganska upprört och bestämt inlägg igår angående att jag tycker att föräldrar tillåts för mycket att vara med och bestämma om verksamheten i förskolan. Jag vill förtydliga att jag inte är emot föräldrar, jag är själv en förälder och har tankar och åsikter om mina barns skola (och hade detsamma när de gick på förskolan). Men jag har ALDRIG talat om för lärarna hur de ska jobba. Jag har ödmjukt berättat hur jag ser på den aktuella ”problematiken” utifrån ett föräldraperspektiv och sedan frågar hur skolan ser på saken. Ibland har vi tillsammans kommit på lösningar, för att lärarna har behövt ha min föräldrahjälp, eller så har lärarna varit tydliga med att kommunicera att det har koll på läget och vet hur de ska göra eller vart de ska ta reda på hur de kan göra.

Jag upplever det inte som att föräldrar klagar på vår verksamhet eller bråkar om petitesser. Javisst, det händer, men det är inget som jag lägger någon energi eller fokus på. Men däremot när de lägger sig i hur vi ska genomföra den pedagogiska verksamheten, det är DÅ jag blir upprörd eftersom jag inte tycker att de har varken befogenhet eller kunskap att göra så.

Jag hoppas att ni förstår hur jag menar. 🙂

Det finns några meningar i förskolans läroplan som borde strykas eller åtminstone omformuleras…

Jag är oerhört glad över att vi i Sverige har en läroplan för förskolan och jag tycker att den är helt okej formulerad även fast den snart borde revideras igen enligt mig (men det tänker jag inte gå in på nu).  Det finns däremot en del av förskolans läroplan som jag stör mig på, det är de delar nedan som jag har markerat med fet kursiv stil nedan (stycket är kopierat från sidan 13 i ”Läroplanen för förskolan 1998 Lpfö98”, reviderad 2010):

”2.4 FÖRSKOLA OCH HEM

Vårdnadshavare har ansvaret för sina barns fostran och utveckling. Förskolan ska komplettera hemmet genom att skapa bästa möjliga förutsättningar för att varje barn ska kunna utvecklas rikt och mångsidigt. Förskolans arbete med barnen ska därför ske i ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmen. Föräldrarna ska ha möjlighet att inom ramen för de nationella målen vara med och påverka verksamheten i för­skolan. Att förskolan är tydlig i fråga om mål och innehåll är därför en förutsättning för barnens och föräldrarnas möjligheter till inflytande.

Riktlinjer

Förskollärare ska ansvara för

• att varje barn tillsammans med sina föräldrar får en god introduktion i förskolan,
• att ge föräldrarna möjligheter till delaktighet i verksamheten och att utöva inflytande över hur målen konkretiseras i den pedagogiska planeringen,
• utvecklingssamtalets innehåll, utformning och genomförande, och
• att vårdnadshavare är delaktiga i utvärderingen av verksamheten.

  Arbetslaget ska

• visa respekt för föräldrarna och känna ansvar för att det utvecklas en tillitsfull relation mellan förskolans personal och barnens familjer,
• föra fortlöpande samtal med barnens vårdnadshavare om barnens trivsel, utveckling och lärande både i och utanför förskolan samt genomföra utvecklingssamtal minst en gång varje år, och
• beakta föräldrarnas synpunkter när det gäller planering och genomförande av verksamheten.”

Jag tycker att det är oklart vad som menas med ”Föräldrarna ska ha möjlighet att inom ramen för de nationella målen vara med och påverka verksamheten i förskolan.”. Det är viktigt att föräldrar känner att det kan komma med tips och önskemål rörande deras barns vistelse på förskolan. Jag tycker absolut att föräldrar ska få tycka till om de tex tycker att krokarna i hallen sitter konstigt eller om de tycker att vi ska köpa in andra slags tvättlappar av tex av miljöskäl eller att de vill ge oss bok- eller sångtips. Sådan man kan tycka till om utan att ha en lärarutbildning. Men det blir gärna så att föräldrar tycker att de kan bestämma om en det ena, en det andra i vår verksamhet. T.ex. så vill föräldrar ofta att vi ska gå på utflykt med barnen. Jag och mina kollegor känner att våra ettåringar har så mycket annat att göra på förskolan och att utflykter för utflyktandes skull inte tillhör förskolans uppdrag. Utflykter kan man göra med sina föräldrar. Vi är ett komplement till hemmet, inte istället för hemmet. Däremot så går vi gärna på ”utflykt” för att t.ex. besöka Tom Tits eller en sjö för att vi under det här läsåret undersöker vatten i vårt projekt. En sådan ”utflykt” är kopplad till förskolans uppdrag.

Det står även på sidan 13 att ”att ge föräldrarna möjligheter till delaktighet i verksamheten och att utöva inflytande över hur målen konkretiseras i den pedagogiska planeringen,”

Varför ska dem det?  Den pedagogiska verksamheten ska vi pedagoger planera, genomföra och utvärdera. Om det är så att vi känner att vi vill ha föräldrars tyckande och tänkande, för det vill vi då och då, så ska det vara på våra villkor. Det är vår verksamhet och det är vi som är utbildade pedagoger. Föräldrarna känner sina barn bäst men det är vi som känner deras barn bäst på förskolan, det är vi som känner gruppen, miljön, materialet etc. Det är vi som diskuterar, vrider, vänder, läser och är verksamma i förskolan. Det är vi som har ansvaret för verksamheten.

På ICA kan jag som kund vara med och påverka inköp genom att säga till i butiken vilken vara jag saknar. Den ansvariga för inköpen gör sedan någon slags analys eller hur det nu går till och bestämmer sedan huruvida de kan tillmötesgå mina önskningar. Samma sak måste ju gälla förskolan?! Lika lite som jag vet om hur ICA tänker om varor och hur de väljer vad som ska köpas in, lika lite vet föräldrar om hur vi arbetar i förskolan. På ytan kan det se ut som att vi bara slumpmässigt tar hand om barn och gör lite vad som faller oss och barnen in. Men vi har ju läst, diskuterat, observerat, utvärderat och värkt fram vår verksamhet med både hjärta och hjärna. Vi berättar gärna om hur vi arbetar i förskolan, det tycker jag är viktigt. Men det gör inte föräldrarna till pedagoger! Jag läste tre år på högskolan, nu för tiden läser man 3,5 år. Föräldrar tar del av information som vi ger dem på föräldramöten och veckobrev, de kan och bör inte vara med och bestämma om förskolans verksamhet. Jag kan läsa på om hur processen för inköp går till på ICA men det gör mig inte inköpsansvarig eller ger mig bestämmande rätt över inköpen. Lika lite som det borde ge föräldrar rätt att få vara med att bestämma hur vi ska arbeta med vår läroplan. Vi är utbildade, det är inte dem. Och även de föräldrar som faktiskt är utbildade barnskötare eller förskollärare ska ändå inte vara med och bestämma. Det är inte de som arbetar med barnen. Det är, som sagt, inte de som känner till just vår barngrupp, i vår miljö men vårt material osv.

Tyck och tänk mer än gärna, det uppmuntrar vi våra föräldrar till. Men jag tycker att det ska vara väldigt självklart att det är vi pedagoger som bestämmer hur verksamheten ska se ut. Jag förstår inte alls varför de där två raderna i läroplanen är formulerade på det där viset.

Det känns ibland som att formuleringar som dessa gör att det blir ett vi och dom mellan oss pedagoger och föräldrarna. Att de vill en massa saker och vi behöver försvara vår verksamhet och hela vår proffessionalitet för att de vill ha saker som vi inte anser är förskolans uppdrag. Föräldrar nu för tiden är vana vid att få vara med och bestämma och tycka om precis allt. Det kanske är bra på sätt och vis men som det blivit inom läraryrket känns det som att kunden (alltså föräldrarna) alltid ska få rätt. Får de inte som de vill så är min erfarenhet att de klagar hos kommunen och jag upplever det som att kommunen vill ha glada invånare och absolut ingen dålig publicitet. Så de viker ner sig och verksamheten styrs av föräldrar. Ja, det var väldigt hårddraget, men ändå. Det kanske är där vi slutar om detta fenomen får fortgå?

Jag är stolt över att vara förskollärare. Jag är expert på det jag är utbildad till. Föräldrar behöver lita på oss, såsom vi litar på att de är bra föräldrar. Jag vet att föräldrarna på vår förskola känner sig trygga och är nöjda med verksamheten, för det har de redovisat i en enkät. Men ändå vill de vara med och rådda och ha mer och mer och MER. Jag har arbetat i förskolan i 13 år och jag tycker att detta är ett ganska nytt fenomen. Vad har hänt??

Jag läste en tweet igår där det stod att föräldrar på TV hade sagt ett de ville hemundervisa sina barn för ”de har ju gått i skolan själva så de kan det där…” Ja, men GÖR det då! Ha era barn hemma! Om ett tag kommer de komma tillbaka och ha insett förskolans och skolans storhet. Vad man kan få i förskolan (och skolan) men inte hemma. Att vi är så mycket mer än vad föräldrar kan förstå för att de inte är experter som vi är. De ser inte alla demokratiska processer, de ser inte hur mycket barnen får hantera olikheter och olika viljor och vad det ger barnen att vara och lära tillsammans i en grupp etc. för det är svårt att se när man inte är expert.

Det här har varit en svår text för mig att skriva, dels för att tankarna far i huvudet på mig och det är svårt att strukturera, det har jag svårt för överhuvudtaget när jag skriver. Men det är också svårt för att föräldrasamverkan har varit en hjärtefråga för mig. Jag ser, när jag läser min text, att det ser ut som att jag tycker att föräldrar bara är jobbiga och borde hålla sig undan. Men det tycker jag inte. Jag har jobbat väldigt mycket med att utveckla föräldrakontakter på olika sätt genom åren. Men när det har blivit så här så känns det inte kul längre. Jag vill att vi ska samarbeta om barnens vistelse på förskolan Men, som jag ser det, så är det omsorgsbiten vi kan samarbeta om. I den pedagogiska verksamheten måste de lita på att det är vi som har expertisen. Därför tycker jag att de där raderna i läroplanen för förskolan borde strykas eller åtminstone omformuleras.