Upprörd på ungarnas skola (som jag annars är SÅÅÅÅ nöjd med)

Igår fick vi ett brev från rektorn på barnens skola.Köket på skolan ska byggas om och det medför att man inte kan ta hand om disk på skolan. I brevet förklarade rektorn situationen och sedan fick vi föräldrar två alternativ att välja mellan, rektorn skulle sedan själv besluta sig för hur det skulle bli. Redan där reagerar jag. Varför ge oss två alternativ när det sedan ändå är hon som ska bestämma hur det blir…? Alternativen var något i stil med: Antingen köper skolan in engångs tallrikar (och jag antar bestick och glas med) och det skulle kosta skolan 200 000 plus att hon påpekade hur hemskt illa detta skulle vara för miljön och att det vore illa att ta så mycket pengar från eleverna. ELLER så kunde skolan köpa in matlådor till alla barn till en kostnad på ca 30 000 kr och vi föräldrar skulle ansvara för att lådorna kom hem varje dag, diskas och sedan kommer tillbaka till skolan dagen efter igen. Detta från nov -14 till aug -15.
Svarsalternativen vi fick fylla i var något i stil med: Ja jag ville bidra till att vi inte tar pengar från barnen, samt tänker på miljön och därför vill jag att barnen ska få matlådor.
ELLER Vi vill inte hjälpa till och därför föredrar vi papptallrikar.
Detta var inte ordagrant men nästan och det var synnerligen så texten uppfattades!
Jag är miljöpartist och bryr mig väldigt mycket om miljön. Jag är även förskollärare och vet hur jobbigt det är att brottas med kommunala budgetar. Men främst är jag förälder! Jag vet att det kommer vara omöjligt att varje dag få barnen att komma ihåg att ta med sig matlådan hem från skolan. Det är högst troligt att vi föräldrar kommer att missa att diska dessa lådor. Det vore OTROLIGT om vi i familjen kom ihåg att få med dessa matlådor till skolan VARJE dag i 8 månader (10 månader för de barn som går på fritids på sommaren)! Jag stressar varje morgon över gympapåsar, eventuella friluftsdagar (och allt vad det innebär), regnkläder och hämtningar. Ska jag också behöva stressa över att få hem, diska och få tillbaka matlådor?! Jag kan se min son framför mig när han upptäcker att matlådan är glömd antingen hemma eller på skolan. Det kommer att bli många tårar och ångestattacker. Han ska inte behöva vara ängslig över ytterligare en sak.
Vi har även lagt märke till att lärarna i båda våra elevers klasser har pratat med barnen om alternativen och påverkat dem att tycka att matlådeförslaget är bättre. Är det ens lagligt??
Jag känner mig SÅ upprörd! Upprörd över att de redan verkar bestämt sig på skolan, upprörd över att man egentligen bara har ett alternativ att välja på annars är man en dålig förälder som inte vill hjälpa till, upprörd över att de verkar ha påverkat barnen om hur de ska tycka i frågan. Upprörd!!

Annonser

Pedagoger från sex förskolor reflekterar kring en avdelnings arbete med lera

Idag hade vi reflektion med våra fem systerförskolor. En avdelning från en av våra förskolor hade med sig dokumentationer från när de jobbat med lera med sina 2-3 åringar. Dessa reflektionsmöten är så otroligt betydelsefulla! Först visar man en dokumentation från något man håller på med på avdelningen just nu (oftast i ett projektarbete) sedan får man själv tänka på vad det är man sett och hört. Sedan går vi ett varv bland de som är med på reflektionen och berättar vad vi sett och hört och under tiden och efter blir det diskussioner kring detta. Med sig får de som visat sitt arbete en massa nya tankar. En utav många vinster med denna typ av reflektion är att vi andra oftast inte vet något om barnen som deltagit i de olika arbeta och därför har vi inga förutfattade meningar. Vi går också in i en liten del av arbetet/projektet utan att veta vad som hänt innan och det påverkar oss således inte heller. Det är otroligt bra sätt att få syn på saker som man kanske annars inte hade tänkt på! Reflektionen ger också stora vinster för alla som är där eftersom det blir väldigt bra pedagogiska diskussioner och sätter igång många tankar!

Paus

Jag har tagit en paus ifrån twitter. Jag trodde det skulle bli jobbigt, men till min förvåning så är det bara skönt!!
Jag fixar inte att det nästan alltid måste bli en debatt om det jag skriver, fast jag vet att jag ofta själv är den som startar debatter. Jag fixar heller inte när folk skriver dumma saker till mig. Jag har liksom inte förmågan att skaka orden av mig, de hänger tvärtom kvar. Länge. Växer sig till och med större.
En tredje sak som jag har svårt för när det gäller twitter är att det är bara några som folk väljer att lyssna på. Det är som att deras ord är viktigare än andras. Jag antar att det är sådant man får lära sig leva med men för mig är det inte utvecklande, bara irriterande. Jag är trött på klubbar för inbördes beundran, troll och besserwissers.
Hur mycket jag än saknar alla underbara människor, diskussioner, tankar och klokheter på twitter så är det ändå bara SÅ skönt att ha paus.
Jag återkommer, eller inte, när jag känner att jag är redo. Och under tiden ska jag se till att vara i situationer där jag både ger och får energi! Livet är för kort för att gå omkring och vara irriterad.:)