”Har stängt ner mitt twitterflöde med förskola- och skolfolk i. Anledningen? Ja den är rätt enkel.
Jag gillar (gillade) verkligen twitter. jag får otroligt mycket input. Mest från att folk delar artiklar etc. men jag AVSKYR hierarkin och ”klubbarna” som råder. Jag tycker det är pinsamt för utbildningssverige att det syns så väl utåt att lärare i sverige inte lever som de lär. En viktig del, som jag ser det, i utbildningssystemet är att fostra barn att bli goda samhällsmedborgare. Men om det är samma förskollärare och lärare som finns på twitter som ska utföra detta så är det ute med oss.”
Så skrev jag för några veckor sedan efter en diskussion jag hamnat i på twitter. Jag valde att inte skriva vidare då för jag var i affekt och det lönar sig inte att hålla på att publicera en massa känslofyllda texter då tycker jag. Men nu har några veckor gått och jag tänker fortfarande på detta varje dag. Jag känner mig sårad. Jag känner att så länge man inte är med i en klubb eller har allierade på twitter så är man jäkligt illa ute. I alla fall om man inte håller med. Speciellt om man inte håller med en ”kändis”. Hu vad man måste ha mycket skinn på näsan då. Det har inte jag och tycker inte att man ska behöva det heller.
Diskussionen jag hamnade i handlade om moralisering av föräldrar på förskolan utifrån en debattartikel som skrivits på Göteborgsposten ( läs den här ). Jag tänker att hela meningen med att dela artiklar, tankar åsikter på twitter för oss som arbetar inom förskola och skola är för att vi tillsammans ska utvecklas, det utvidgade kollegiet som många så fint kallar det. Men varför blir det så så ofta utfrysning, glåpord, personliga påhopp, trista ord, dålig stämning osv när vi inte tycker lika?! Hur utvecklande är det att vi alla ska sitta och bara hålla med varandra? Och varför måste det bli otrevligt bara för att vi inte tycker lika?
Vi står på dagarna på våra arbeten och ska förmedla till våra elever att lära oss tycka, tänka fritt utanför boxar. Vi lär barnen att prata för sig, uttrycka sina åsikter, det finns inget rätt och fel. MEN hur beter vi oss på twitter?
Det är många som är väldigt bra på härskartekniker i flödet, det är INGET att vara stolt över! Bara för att du är en bättre retoriker, kan fler tjusiga ord, har skrivit fler böcker, vunnit fler priser etc än mig så betyder det inte att du har rätt eller har större rätt att uttrycka dig än vad jag och andra har. Det ger dig inte rätt att klapp mig på huvudet och säga ”snäll lilla vän…”.
Jag vill skriva ett till inlägg om artikeln vi kom att diskutera men jag vet inte om jag vågar. Jag tar det så otroligt personligt och hårt varje gång folk trycker till mig på twitter och det tar flera veckor för mig att resa på mig igen. Är det värt det? Hittills har det varit det. Dels för att twitter också ger väldigt mycket men också för att jag vill inte vara en sådan som kan tystas bara för att jag inte är en medhållare och för att jag är en pain in the ass. Håll inte med mig, säg varför du tycker att jag har fel, säg vad du tycker instället så gör vi något konstruktiv ihop istället eller så enas vi om att vi inte är eniga. Men börja inte säga att jag inte ska jobba inom förskolan, läxa inte upp mig. Tack.
Äsch kan hålla på och mala om det här hur länga som helst. Jag tror ni förstår vad jag menar. Jag är trots allt inte det första som skrivit liknande inlägg. Avslutningsvis vill jag bara säga att jag har ett till twitterkonto, ett konto där jag skriver om träning. I det flödet är det aldrig konflikter, där råder harmoni och är en trevlig stämning. Ville bara nämna det…
Så, nu trycker jag publicera, får se om jag kan behålla mitt konto eller om jag måste logga ur för alltid efter detta.
thompotti 
Vi är många som uppskattar dina inlägg kanske just för att du står för din åsikt och argumenterar för den men utan att för den skull trycka ner någon annan. Hoppas du stannar kvar på Twitter o delger oss som är intresserade om ert arbete på fsk. Varma hälsningar Marie
Tack så mycket Marie! 🙂
Så tråkigt att man måste känna så som du skriver, vi jobbar som förskollärare/lärare ett yrke som ska vila på och utgå från demokratiska grunder. Men det finns ingen demokrati i att inte får uttrycka sina tankar.
Jag kommer att sakna dig i mitt twitterflöde om du lägger av. Du väcker ofta mina tankar och jag inspireras mycket av dig! Du och dina åsikter behövs
Äsch vet inte om min kommentar kom fram. Men i korta drag skrev jag att det är tråkigt att du känner så här och att jag kommer sakna dig i mitt twitterflöde. Du väcker ofta mina tankar och inspirerar mig!
Hej! Tack så mycket det värmer verkligen! 🙂 Jag hade ett uppehåll på någon vecka men bestämde mig för att de inte ska få tysta mig så nu är jag tillbaka igen. Tack igen för dina ord!
Holy cow…. minns den där artikeln min vän, och tyvärr är jag inte ett dugg förvånad. Och shit vad trist det är att jag INTE sitter här som en fågelholk, helt förundrad och paff? För visst vore det bättre än, så som det är, att jag tänker ”Ja, jo, jag vet. Been there, done that. Och du är inte den första och inte den siste som kommer göra detsamma.”. 😦
Är dock himla glad att jag hänger med i ditt andra flöde OXÅ! Annars skulle jag sakna dig något alldeles grymt, ärligt talat!
Kram!
jag vet, jag är varken den första eller sista. Det är så otroligt frustrerande!
Jag släckte ner mig ”lärarkonto” i någon vecka men när den värsta ledsamheten lagt sig och jag blev mer och mer arg att de lyckats tysta mig så bestämde jag mig för att öppna upp det igen. Jag vill ju inte ge upp. Men det är, som sagt, väldigt skrämmande att folk gör så här.
Tack för dina fina ord, de värmer enormt mycket! Kram!
Jag kan bara stämma in i ovanstående kommentarer; jag känner igen mig och det gör mig både ledsen, nedslagen och arg. Att den som är bäst på att vara cynisk dödar varje försök till konstruktiva diskussioner genom härskarteknik är ett otroligt dåligt betyg på huruvida vi i skolan lyckas med demokratiuppdraget bland våra egna medarbetare. Men vi måste hjälpas åt att försöka se och samtala med alla dem som trots allt också finns där i det utvidgade kollegiet och som ger betydligt mer energi än de tar – även när de tycker olika! Jag har blivit ”strategiskt försiktig” på twitter; inte för att jag har nån sorts karriärplan, utan för att jag inte vill bli utsatt för hån och cynism. Det är sorgligt, för jag vill vara en människa som står för vem jag är och vad jag tycker -och jag diskuterar gärna mina ståndpunkter med andra. Vi kan väl stå på oss tillsammans!
Ja det är verkligen sorgligt och frustrerande att de som inte kan bete sig liksom har makten över oss.Vi får verkligen försöka stå på oss tillsammans. Jag tror på att fortsätta uttrycka våra tankar och åsikter på vårt ödmjuka sätt och fortsätta vara goda exempel på hur man uppför sig i diskussioner på sociala medier (och irl med så klart) för vad hamnar vi annars i? Ett internet fullt med otrevliga människor? Samtidigt tänker jag inte ta att folk tilltalar mig eller behandlar mig och mina twittervänner illa. Hädanefter är det nolltolerans. Jag kommer att vara väldigt tydlig när någon går över gränsen och jag tänker berätta varför. Jag kanske är väldigt naiv men jag tänker försöka få folk att förstå, ge dem en chans att bättra sig.
I övrigt så vill jag tacka för fina ord och för att du tog dig tid att skriva till mig. Jag trodde jag skulle få en massa otrevliga kommentarer på mitt blogginlägg men istället så har jag bara fått sååå många fina ord och massor av kärlek från alla fina människor. Det är trots allt övervägande underbara lärare (och andra) som finns på twitter. 🙂 Stor kram och tack igen!