Så…jag har ett svar på hur jag tänker att grunden för en dag kan vara utformad. Som det är nu så hävdar jag att man improviserar ganska mycket under en dag på förskolan. Är det för att man inte har planerat ordentligt? Är det för att man inte tycker att det man har planerat är tillräckligt viktigt för att fullfölja? Finns det orosmoment på förskolan som gör att planeringen blir ohållbar? Eller så har jag bara helt fel. Det kanske inte är så mycket improvisation ute på förskolorna i sverige?
Som jag skrev i del två så är jag inte ute efter att på något sätt schemalägga dagarna för barnen på förskolan. Däremot så anser jag att pedagogernas dagar kan planeras bättre.
Jag har hämtat inspiration från hur de lägger upp dagen på förskolorna i Reggio Emilia, Italien. Jag tänker att grunden för den pedagogiska verksamheten är mellan ca 9-15. För mig är det inte hållbart att jag som pedagog ska kunna ha en planerad pedagogisk verksamhet från kl 7.30-16 (den tiden jag i snitt jobbar under en dag). Ofta sitter jag mellan 7.30-9 med 3-6 barn. Sedan dimper de in en efter en fram till klockan nio. Stunden på morgonen är värdefull på det sätt att man får en lugn start med bara några få barn men samtidigt tycket jag att det är slöseri med min tid. Den tiden skulle jag kunna planera, utvärdera, dokumentera, administrera. Samma gäller tiden efter klockan 15. Då är barnen trötta efter en hel dag på förskolan. Liksom jag. Då behöver barnen rimligtvis lugnare aktiviteter tänker jag. Och de föräldrar som inte behöver omsorg för sig barn efter klockan 15 bör komma och hämta sitt barn (ja visst är jag hemsk som tycker så). Jag tycker också att ny, fräsch personal borde ta över dagen efter klockan 15 och vi som varit i barngruppen hela dagen kan avsluta det som påbörjats under dagen. Reflektera kring det, ge det det värde som det förtjänar. Dessutom finns då också tid att planera för hur man kan starta upp nästföljande dag, med anknytning till föregående dag. Min tanke är att på den här sättet får vi var och en mer ut av vår dag, den blir mer hållbar. Kanske är det en naiv tanke? Men det fungerar i Reggio Emilia. Jag har inte på långa vägar tänkt klart (kan man ens det), jag har bara börjat tänka. Men det är iaf en grund som är ganska tydlig. Kanske finns det de som tar illa vid av mina tankar kring detta, jag hoppas inte det för det är verkligen inte meningen. Jag diskuterar gärna mina tre inlägg om detta i trevlig ton. Tillsammans kanske vi kan komma på riktigt kloka saker… 🙂
thompotti 